Mormors känslomässiga breakdowns ledde till awesome film

Halloj.
Ikväll var det tänkt att jag och mormor skulle se de två filmer vi hyrde idag, men DVD:n var trasig och mormor fick ett x antal känslomässiga breakdowns. Men det är helt okej, det ryker till hos alla ibland… 😉 I alla fall, det hela slutade med att vi såg en film som jag hittade på datorn; It’s kind of a funny story. 

Den handlar om 16-årige Craig som är självmordsbenägen, och skriver in sig själv på ett mentalsjukhus. Dock hamnar han på vuxenavdelningen, och träffar en massa udda awesome människor, och de 5 dagarna som han spenderade där blev vändpunkten i hans liv.

Åhhhh, filmen var så otroligt svampigt bra!! Till och med mormor tyckte det. Man kan nog inte säga att det var en feelgood-film, för det kändes inte som det, men karaktärerna kändes så jävla verkliga och genomtänkta, och man brydde sig om varenda en i slutändan. Filmen innehöll väldigt mycket känsla, och han som spelade Craig var ganska uttryckslös i sitt skådespeleri, men levererade ändå så mycket. För att inte nämna i slutet, då man bara satt med ett stort happy peddosmile och bara glodde på skärmen.

Har någon sett den, visst är den bra? 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s