Tora gästbloggar äntligen!

Ha-ha-ha det är väl något ni alla väntat på! William är och bajsar så jag skriver under tiden.

Ville bara lägga upp en bild så ni ser att jag blivit smalare sen jag gick i sjuan haha. Fast det är bara under den här sommaren som jag tränat. Men detta var den bästa bilden jag hittade. 

Edit: William hjälpte mig med redigeringen.

Aja det var bara det jag ville säga ^^

Mormors känslomässiga breakdowns ledde till awesome film

Halloj.
Ikväll var det tänkt att jag och mormor skulle se de två filmer vi hyrde idag, men DVD:n var trasig och mormor fick ett x antal känslomässiga breakdowns. Men det är helt okej, det ryker till hos alla ibland… 😉 I alla fall, det hela slutade med att vi såg en film som jag hittade på datorn; It’s kind of a funny story. 

Den handlar om 16-årige Craig som är självmordsbenägen, och skriver in sig själv på ett mentalsjukhus. Dock hamnar han på vuxenavdelningen, och träffar en massa udda awesome människor, och de 5 dagarna som han spenderade där blev vändpunkten i hans liv.

Åhhhh, filmen var så otroligt svampigt bra!! Till och med mormor tyckte det. Man kan nog inte säga att det var en feelgood-film, för det kändes inte som det, men karaktärerna kändes så jävla verkliga och genomtänkta, och man brydde sig om varenda en i slutändan. Filmen innehöll väldigt mycket känsla, och han som spelade Craig var ganska uttryckslös i sitt skådespeleri, men levererade ändå så mycket. För att inte nämna i slutet, då man bara satt med ett stort happy peddosmile och bara glodde på skärmen.

Har någon sett den, visst är den bra? 🙂